Jag utlovade en rapport från u-oas i Borås, så här kommer den.. För andra året i rad så blev mitt ansvarsområde tältteamet. Tältet är platsen där man tillbringar sin fritid. Det finns aktiviteter, fika, fotboll, hopptävlingar på studsmatta, fika, liveband, soffor, fika och annat smått och gott. Man har trevligt där helt enkelt. Dessutom rundas kvällen av med en midnattsmässa (nattvard) i tältet. Det är helt enkelt vad vi önskar att det ska vara - ett kalastält! Nämnde jag förresten att man kan fika i tältet också? :) Det är även platsen där man har tid att sitta ner en liten stund och bara vara eller prata med någon deltagare eller ledare man inte träffat på länge. Tältet är en härlig mötesplats.
Lägret från min sida är att det var ett läger där jag fick se hur mycket Gud har gjort genom åren på våra läger. Lite extra nostalgi blir det säkert eftersom jag i sommar har varit på oasmöten i 10 år. För några år sen fick en av våra ledare ett tilltal under ett kvällsmöte: "Detta är min armé, rusta den väl!" Det är ett stort förtroende som Gud gett oss. Tänk på denna unga generation som växer upp i Sverige idag. Det är en generation som kan förändra vårt land, ja till och med vår värld. Jag tror inte det behöver vara den som skriker högst, utan den som står upp för rättfärdigheten och vill i kärlek föra tillbaka till Kristus. Unga människor, som tar sin tro på fullaste allvar och vill att fler ska få uppleva det fantastiska som de själva fått göra. Ett starkt exempel på detta är första kvällen, då några av våra ungdomar gick ut i Borås för att dela evangeliet med människor. De delade ut 100 biblar. Är inte det fantastiskt?
Min upplevelse av lägret i Borås mynnar ut i en tacksamhet till Gud, som låter mig vara med och dessutom kan använda mig, trots mina fel och brister. Det är stort. Det är nåd.
Med mig från lägret har jag (förutom detta!) med mig en något öm rygg, då jag försökte mig på en bakåtvolt på studsmattan och kom inte längre än halvvägs..alltså landade på nacken! Troligen har jag en inflammerad muskel eller en sträckning någonstans kring skuldran. Så nu och någon vecka till ska jag knapra ibumetin. Roligare kunde det ju vara.. Men jag kan vara lycklig att det inte var värre (sade de på sjukvårdsupplysningen!).
Bilden är inte från en maskerad. Mitt nöjda leende kommer från att just ha predikat i Gustavi domkyrka, Göteborg :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar