"För att ni skall tro - Johannesevangeliet" av LarsOlov Eriksson

Jag har under ett halvårs tid läst Johannesevangeliet och LarsOlov Erikssons kommentar vid sidan om det. Det kan vara känsligt att recensera böcker som ens egna lärare har skrivit, men jag ska ändå ge mig på ett försök.
Boken är en utav hittills tre utgivna kommentarer i serien "Nya Testamentets Budskap" (NTB). De tidigare behandlar Romarbrevet (Hans Johansson) och Uppenbarelseboken (Leif Carlsson).
Författaren (eller LoE, som vi johannelundare kallar honom) lyckas med att skriva en lättillgänglig kommentar på svenska. Dessa båda är inte vanligt förekommande eftersom mycket av kommentarlitteraturen både är på engelska och mestadels inriktad på fack-kunniga. Det jag uppskattar med boken är att det för den sakens skull inte innebär att den blir alldeles för ytlig utan ger ändå en tydlig fördjupad och ökad förståelse av evangeliets och evangelistens budskap. Det finns en tydlig fokusering på vem Jesus är, vilket är självklart i bibeln.
Vid en annan recension av "För att ni skall tro" omnämns möjligheten att ha boken som andaktsbok, något som jag håller med om till fullo. Vid den egna läsningen av evangelietexten väcks vissa frågor, tankar och bibelord blir levande för en, men att läsa Erikssons bok ger ännu några värdefulla perspektiv.
En av NTB:s grunder är även att ställa relevanta frågeställningar, utifrån texten, till läsaren idag. Detta är en styrka hos författaren som finner det som är viktigt att reflektera över sin egen situation och relation med Gud.

Betyg: 4 av 5

Sommaren börjar närma sig sitt slut..?

Bilden har inget med oas att göra. Bara sommar.









Jag utlovade en rapport från u-oas i Borås, så här kommer den.. För andra året i rad så blev mitt ansvarsområde tältteamet. Tältet är platsen där man tillbringar sin fritid. Det finns aktiviteter, fika, fotboll, hopptävlingar på studsmatta, fika, liveband, soffor, fika och annat smått och gott. Man har trevligt där helt enkelt. Dessutom rundas kvällen av med en midnattsmässa (nattvard) i tältet. Det är helt enkelt vad vi önskar att det ska vara - ett kalastält! Nämnde jag förresten att man kan fika i tältet också? :) Det är även platsen där man har tid att sitta ner en liten stund och bara vara eller prata med någon deltagare eller ledare man inte träffat på länge. Tältet är en härlig mötesplats.
Lägret från min sida är att det var ett läger där jag fick se hur mycket Gud har gjort genom åren på våra läger. Lite extra nostalgi blir det säkert eftersom jag i sommar har varit på oasmöten i 10 år. För några år sen fick en av våra ledare ett tilltal under ett kvällsmöte: "Detta är min armé, rusta den väl!" Det är ett stort förtroende som Gud gett oss. Tänk på denna unga generation som växer upp i Sverige idag. Det är en generation som kan förändra vårt land, ja till och med vår värld. Jag tror inte det behöver vara den som skriker högst, utan den som står upp för rättfärdigheten och vill i kärlek föra tillbaka till Kristus. Unga människor, som tar sin tro på fullaste allvar och vill att fler ska få uppleva det fantastiska som de själva fått göra. Ett starkt exempel på detta är första kvällen, då några av våra ungdomar gick ut i Borås för att dela evangeliet med människor. De delade ut 100 biblar. Är inte det fantastiskt?
Min upplevelse av lägret i Borås mynnar ut i en tacksamhet till Gud, som låter mig vara med och dessutom kan använda mig, trots mina fel och brister. Det är stort. Det är nåd.

Med mig från lägret har jag (förutom detta!) med mig en något öm rygg, då jag försökte mig på en bakåtvolt på studsmattan och kom inte längre än halvvägs..alltså landade på nacken! Troligen har jag en inflammerad muskel eller en sträckning någonstans kring skuldran. Så nu och någon vecka till ska jag knapra ibumetin. Roligare kunde det ju vara.. Men jag kan vara lycklig att det inte var värre (sade de på sjukvårdsupplysningen!).

Några dagar av bad och slappande blev det nu innan praktiken sätter igång igen. Under veckan som nu påbörjats ska jag ha hand om två mässor och ha en kort andakt på en musikgudstjänst på söndag. Jag har sökt två jobb inför hösten och väntar med spänd förväntan på besked om dem. Annars ska jag försöka packa ihop det sista ur mitt rum hos mina föräldrar och sakta dra mig upp mot Uppsala och nya lägenheten igen. Säkerligen någon gång i mitten av nästa vecka...

Bilden är inte från en maskerad. Mitt nöjda leende kommer från att just ha predikat i Gustavi domkyrka, Göteborg :)

"Tronen av drakben - Simon Månkalv" av Tad Williams

Okej, det är dags för den första fantasy-bokrecensionen.

Simon är en vanlig pojke som arbetar som tjänare på slottet Hayholt i Erkynland. Hans liv är ganska tråkigt och därför gör han allt för att kunna krydda upp sin tillvaro. När inget annat händer
så tjuvlyssnar han på samtal eller umgås med sin nyfunne vän, doktor Morgenes. Där får han uppgift att bli den som gör ärenden, städar och så vidare. Doktorn är dessutom bra på att berätta berättelser från förr, vilket är ett av Simons stora intressen. Dessutom lär han sig där att läsa och skriva. När den gamle kungen Prester John dör, förändras allt. Landet och hela den kända världen förändras. Ingen låter det passera obemärkt...

Intriger och ränker smids (inte minst inom hovet) och där kommer även Simon i kläm.

Boken är mycket av en transport-sträcka in i det äventyr som Simon kastas in i även om den fångar en att läsa vidare. Boken har på svenska 12 delar och detta är den första (som jag dock har läst på svenska).

Betyg: 2,5 av 5

Semester och förberedelseperiod

Ja, då har jag fått semester. Det låter så lyxigt på nåt vis. Egentligen kanske jag borde jobbat lite mer för min ekonomis skull, men det är ganska skönt att ta det lite lugnt också. Jag avslutade min första praktikperiod den 6 juli. Då skulle jag ha hand om liturgin (kan översättas med "folkets lek" [inför Gud]). Det innebär att jag sjöng själv inför församlingen och dukade nattvardsbordet (altaret) och lite sånt. Det var en mäktig känsla. Ett "holy moment", även om jag inte ska förneka att jag var nervös förstås. Men jag hade övat ganska mycket med organisterna i domkyrkoförsamlingen först (3-4 gånger privata sånglektioner). Bengt peppade mig med orden: "Det kan inte bli fel, bara annorlunda!" Det känns ju tryggt! Och faktum är att det gick bra. Visst, jag stod felvänd någon gång och gjorde inte riktigt som planerat, men det blev ju bara annorlunda.. :) Fick en kommentar efteråt: "Hur många gånger har du gjort det här innan? Du verkar ju så trygg!" När jag sade att det var första gången utbrast personen i ett: "Va!? Oj!" Jag tar det som en komplimang...

Dagen innan detta hade vi (jag och Robban) en heldag för Johan och Emma. De fick börja dagen med en picknick på stranden (själva) medan jag och Robban och Mikael förberedde båten för utfärd till Balgö brygga som ligger utanför Varberg. Där skulle det vara fika, sol, bad och bara ha trevligt. Och det var det verkligen! På vägen hem gick dock styrningen på båten sönder så Johan och Robban styrde motorn manuellt. Namnförslag på båten är numera: Manuela von Växelspaak. På kvällen hade vi sagt till lite folk att komma och grilla med oss och det blev också mycket lyckat. Ganska många dök upp.

Lagom när semestern satte i gång aktiverade jag mitt World of Warcraft-konto igen. Perfekt för lata dagar med regn och inget trevligt väder att vara ute i. Hoppas bara att jag kan hålla det på en rimlig nivå i förhållande till arbete och studier :).

Nu sitter jag i planering för sommarens ungdomsoas i Borås. Jag ska för andra året i rad vara ansvarig för vårt så kallade tältteam. Det ska bli superroligt. Återkommer med rapporter därifrån senare...

Prins Caspian

...och så även en biofilmspremiär!

Idag var jag nämligen och såg på den (för mig) efterlängtade uppföljaren av "Häxan och Lejonet." Förväntningarna var alltså höga när jag gick in på biopalatset i Göteborg. Den förra såg vi på Bergakungen och var för övrigt en av de allra bästa bioupplevelser jag haft!

Men nu, till dagens film. Handlingen är kortfattat att Narnia har förändrats under de 1300 år som syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy varit borta fram Narnia. Landet är mer som av en saga än något som har med verkligheten att göra. Den onde härskaren Miraz styr med järnhand och hans brorson Caspian får fly för sitt liv för att inte röjas ur vägen.

Filmen får faktiskt ett något lägre betyg än den förra (som får av mig en fyra, en stark fyra) men det är verkligen en vacker film att se både rent filmtekniskt och även i dess specialeffekter. Stridsscenerna är utvecklade och faktiskt lite nytänkande (i alla fall vad jag känner till) och dessutom är karaktärerna mer tydliga. Skådespelarna har även de vuxit in i sina roller betydligt bättre. Det som drar ner betyget kan ha varit yttre omständigheter som att folk runt om mig inte kunde hålla tyst osv. Den är hur som helst helt klart sevärd och med stor förväntan ser jag redan fram mot nästa del... Så, se den! På bio! Där folk har vett på att inte prata eller prassla allt för mycket...

Betyg: 3,5 av 5

"Om altarets sakrament" av Tom G.A Hardt

Ännu en bok läst under praktiken tänkte jag kort recensera (bilden har egentligen inget att göra med boken, förutom att den visar var nattvarden hör hemma i den svenska mässan).

Boken är baserad på teologie doktor Hardts egen avhandling "Venerabilis & adorabilis Eucharistia. En studie i den lutherska nattvardsläran under 1500-talet." Det lutherska förhållningssättet till sakramentet framhålls i regel i polemik mot katoliker och de reformerta (kanske främst de senare). På baksidestexten står att läsa att "föreliggande bok sammanfattar författarens doktorsavhandling på ett för lekmän tillgängligt sätt och ger dessutom i två kapitel ett sammandrag av hans nästa arbete." (min kursivering)

Kursiveringen beror på att jag inte riktigt håller med att den är så tillgänglig även om jag ska kalla mig teolog. För att ha någon större behållning av boken krävs ett intresse för sakramenten eller söka förstå den lutherskt, dogmatiska synen på dessa. Då är boken mycket bra. Men det är viktigt att låta den ta tid att smälta in.

Ibland kan jag uppleva att Hardt är lite väl onyanserad mot dem han polemiserar mot, men det kan å andra sidan bero på min egen förmåga att missförstå honom...

Betyg: 3,5 av 5.

Jag, en matrialist!?

Sen sist har knappast tiden stått stilla.. Nästan allt annat än just stått stilla! Jag kommer att nämna några av de mest "omvälvande".

I helgen var jag i Uppsala för att städa och flytta ur min lägenhet. Vi har nämligen flyttat en trappa upp från "gamla lägenheten." Tror att den nya var lite fräschare.. Min stora uppgift för dagen var avkalkning av duschen! Koffe blandade (illasinnat?) ihop något som skulle lösa upp all kalk.. Det gjorde det och trots gummihandskar så löste det upp mina fingrar också. De lyste i ljusrött/rosa och att bära väskor ömmade.. Men roligt hade vi faktiskt! Tänk att i rätt sällskap (och med rätt musik) kan till och med en flyttstädning vara rolig.

I söndags kväll tog Spanien EM-guld i fotboll. Det får man väl ändå säga att de var värda efter många års slit. När man så här efter EM kan se Sveriges insats är den väl ändå fullt godkänd.. Vi möte två av lagen som går till semifinal, ett av dem håller vi stången på äkta italiensk defensiv till 45 sekunder kvar av tilläggsminuter. Detta lag slog vi även på hemmaplan i gruppspelet. Ryssland är en växande fotbollsnation! De, som slog ut Sverige, slog också ut Holland. På ett helt holländskt (läs: taktiskt!) manér. Lysande! I ljuset av detta är det inte så tokigt.. Vi får se hur landslaget kommer klara sig utan hjältar som Fredrik Ljungberg och Niclas Alexandersson, tack för vad ni gjort för svensk fotboll!

Slutligen, det som föranleder min rubrik. Jag har under det senaste året, mer och mer, insett att vår tids stora avgud är materialismen och konsumtionismen. I måndags föll jag offer för den..eller gjorde jag det?

Jag köper i stort sett aldrig kläder. I måndags var det (sl)utförsäljning i en klädaffär i Varberg. Jag hade inte gått där länge förrän jag hittade en svart kostym (något jag tänkt köpa länge). Precis min storlek! Klockrent! 1199 kronor och halva priset på det. Många av varorna var dessutom redan nedsatta med 50% och sen ytterligare 50% på rea-priset.

Hur som helst kom jag ut därifrån med (förutom kostymen) två par jeans, två par shorts, tre långärmade skjortor, en kortärmad skjorta och åtta-tio t-shirts. Priset undrar du? 4911:- och halva priset på det.. alltså 2555,50 kr. Till mitt försvar måste jag säga att jag inte köpt något annat klädesplagg det senaste året.. 

Indiana Jones and the Temple of Doom

När jag var liten ville jag bli arkeolog. Antagligen för att jag sett Indiana Jones på TV. Ikväll såg jag film nummer två i vad som numera är en kvadrologi (visst heter det så? fyra filmer?). Om man är sugen på att se en film som är så där väldigt stereotyp på alla håll och kanter, då är det en fantastiskt bra film att se. Hjälten som aldrig dör (utan verkar ha lika många liv som 30 katter tillsammans) och hela tiden hittar på nya uppfinningsrika sätt att döda folk på, tjejen som mest skriker hela tiden och är det värnlösa offret ständigt i behov av hjälp och avslutningsvis filmkyssen (som verkar varit obligatorisk i alla filmer från 80-talet och tidigare för att nästintill bannlysts efteråt..eller?). 

Hela konceptet med filmen bygger på äventyr och en massa äckliga kryp som självfallet är vardagsmat för varje arkeolog. Men kanske är du som jag. Ibland vill man bara se filmer som den här, inte för att de är bra, men på något vis underhållande. Men George Lucas, kunde du inte ha nöjt dig med Star Wars? För jag vill ju mycket hellre bli en rymdhjälte än en arkeolog...

Betyg: 3 av 5

"Prästens kläder och kyrkans textilier" av Gunnel Berggrén

Hittade tyvärr ingen bild på boken eller någon länk till någonstans där den säljes.

Boken är en lättåtkomlig introduktion i vad prästens kläder egentligen symboliserar och betyder. Flertalet bilder gör det lätt att hänga med. Även liturgiska färger tas upp och altarets olika dukar och färger. En bra grund för den som vill förstå och lära sig mer om den liturgiska symboliken, främst utifrån textilierna.

Ett roligt kuriosa-citat:

"Rödhake. Erithacus rubecula. Hake i fågelns namn har samma ursprung som i mässhakens. Fornsvenskans hakul betyder kappa eller skjorta. Enligt legenden fick rödhaken sitt röda bröst från en droppe blod som föll då den gråbruna fågeln förbarmade sig över den korsfäste Kristus och med näbben drog ut en törnetagg som trängt in i hans panna."

En påklädningsbön ur Johan III liturgi från 1576:

"Avkläd mig, Herre, den gamla människan med hennes gärningar, och ikläd mig den nya, som skapad till likhet med dig i sanningens rättfärdighet och helighet.

Bevara o Herre Gud, med din Helige Andes nåd mitt huvud, mina skuldror, och mitt bröst, att jag må tjäna dig levande Gud som regerar i evighet. (halslinet)

Allsmäktige, evige Gud, låt mig, avklädd all orättfärdighet och iklädd helighetens vita klädnad, få följa dig i det rike, där den sanna glädjen är. (mässkjortan, alban)

Herre, lägg på mina skuldror ditt ok, och lär mig att din börda är lätt. Gör mig mild och ödmjuk av hjärtat. (stolan)

Omgjorda mig, Herre, med sanningen och gör min väg ostrafflig. (mässkärpet)

Kläd mig, Herre, såsom din utvalde, din helige och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod och tålamod. Amen. (mässhaken)"

Betyg: 2 av 5

Praktik, bokrecension och filmrecension

Idag har det varit en ytterst händelserik dag för mig. Jag har ju inte nämnt det, men jag gör praktik i domkyrkan i Göteborg. Min första praktik för Göteborgs stift gör jag i Gustavi domkyrka. I söndags predikade jag och det var spännande. Jag fick en fin kommentar efteråt: "Ja, fortsätter du så här, kommer det ju att gå väl!" Det tar jag som uppmuntran!

Idag är det någon form av högtid (jag tror att det är Johannes döparens dag) som romerna brukar fira. Detta gör de i domkyrkan bl.a. genom att tända massor (och då menar jag massor!) av ljus, be i kyrkan vid altaret, torka av statyerna som utgör altartavla, lägga pengar på altaret och röra sig runt i gudstjänstrummet.

Jag fick möta många fantastiska människor också idag. En 82-årig man från Iran kom och satte sig och pratade med mig. Vi förstod varandra inte så bra, men tillräckligt för att presentera oss och jag sade de två enda fraser jag kan: "Salaam!" och "Merahaba!" Tydligen är det första persiska så jag träffade rätt. Det andra är arabiska.

Det kom även fram ett par till mig som undrade om jag kunde be för deras barn om de gav mig pengar. Jag förklarade så gott jag kunde att jag gärna ville be för dem och barnen, men inte ha några pengar. De gav då pengarna till kyrkans diakonala verksamhet istället.

Efter lunch skulle jag ha hand om tornvandringen. Döm av min förvåning när det stod 45 pigga personer som ville upp i tornet och få en guidad tur. Vi var tvungna (av säkerhetsskäl) att dela upp gruppen i två. Men vad roligt det var!

Efter detta fick jag vara med min handledare Sara på ett dopsamtal.

Nu sitter jag dessutom och bloggar på en mac (dagen till ära och premiär för mig, men problemet är att jag inte hittar snabel-a, så jag kan inte kolla min facebook..:P).

"Kristen på nytt sätt" av Brian D. McLaren

Här kommer då den första recensionen. Och jag vill betona att jag inte är sponsrad av adlibris, men det är ofta där jag köper böcker när (OBS! inte om! :)) jag köper böcker.

Jag har fått höra av många att detta är en läsvärd bok och min första reaktion när jag såg den var en fråga (eller två frågor): Men varför i hela friden ska man behöva bli kristen på ett nytt sätt? Det kan man väl vara på samma sätt som alltid förut?
Med viss skepticism satte jag igång att läsa.

Boken handlar om pastor Daniel Poole (Dan) som är beredd att ge upp sin yrkesbana i församlingen då han upplever det mesta som meningslöst. Hans möte med hans dotters lärare dr. Oliver (Neo) växer till en vänskap. Boken återger många av de teologiska reflektioner om kyrkan, den samtida kulturen, den kristne själv, postmodernism m.m. som de har.

Neo delar historien i klassiska tidsepoker som förhistorisk tid, forntid, medeltid, den moderna världen och den postmoderna världen. Hans poäng är att väldigt många av kyrkans uppfattningar om sig själv, värderingar, teologi osv. kommer ur den moderna tidsåldern och behöver därför reflekteras över på nytt utifrån den postmoderna värld som vi nu är en del av. För mig har postmodernismen nästan alltid upplevts som ett skällsord, snarare än en beskrivning av hur människor idag förhåller sig till auktoriteter, absoluta värden, kyrkan, makt osv.
Det är i flera av bokens kapitel jag kommer på mig själv med att studsa till och fundera över hur min egen teologi faktiskt ser ut. Ett speciellt exempel var där Neo förklarar för Dan att han inte är särskilt förtjust i vänskapsevangelisation (något som jag själv fått mycket undervisning om i mina år som kristen). Men faktum är att Neos resonemang av ett genuint intresse och en kärlek till medmänniskan är det mest värdefulla. Låta henne få förstå att hon är värdefull och älskad, inte främst för vad hon gör utan för vem hon är gör att det för eller senare kommer vara oundvikligt att se att det finns en älskande Gud i bakgrunden.

Något annat som har ägnat min uppmärksamhet är denna uppdelning mellan s.k. "liberala" och "konservativa". Detta skyttegravskrig (som det kallas i boken) är dömt att misslyckas då vi ändå inte verkar åstadkomma något alls mer än befästa just dessa skyttegravar. Till vilket pris står upp och hur förhärligas Jesus genom det? Hur kan någon ha förtroende för en kyrka där det enda man gör är bråkar om perifera frågor?

En reflektion utifrån boken är också hur kyrkan ska kunna agera i ett samhälle som är så präglat av konsumtionism och materialism. Redan kan vi se hur kyrkan börjar att vara en förmedlare av vissa handlingar och riter, men hur hanterar vi detta på ett bra sätt utan att bara bli utnyttjade? "Vill man ha en hårdregisserad standardsemester åker man till Disneyland. Vill man ha en kolsyrad sockerbomb köper man en Coca-Cola. Och vill man sen ha en uppiggande andlig återställare går man till kyrkan. Då har vi hamnat i en situation som är raka motsatsen till vad Kristus hade tänkt det, som jag ser det."
Är det så i vårt land, i vår kyrka?

Jag ska avsluta med några citat ur boken som jag tycker är speciellt intressanta:
"Jag tror fullt och fast att den viktigaste frågan inför det nya seklet och milleniet inte gäller enbart huruvida kristendomen är förnuftig, trovärdig och i grunden sann (vilket jag tror att den är) utan om den kan visa styrka och kraft att frigöra människor, om den är äkta och fylld av godhet, om den kan förändra människors liv, visa på försoning och gemenskap, tjäna som katalysator för Guds rike och leda till den framtid som vi längtar efter."

"Men Jesus har sagt just detta: 'Som Fadern har sänt mig sänder jag er.' Det betyder att vi är utsända, inte för att 'betjänas' utan för att 'tjäna', och att vi är utsända inte till 'de friska' utan till 'de sjuka' (många människor har aldrig tänkt så djupt - att kyrkan finns till för världen, inte för medlemmarna, och att vårt uppdrag gäller de ofromma, inte de fromma)."

"Enligt Bibeln ska människan inte leva av system och abstraktioner och principer allenast, utan av berättelser och poesi och ordspråk och det stora mysteriet. Och nu kommer det bästa av allt: i stället för att räcka oss moralkakor som vi tror att vi måste pressa på andra människor som följer sina berättelser - tänk på historien (läs: berättelsen) om den västerländska kulturen - så kallar Bibeln oss att leva med i dess egen stora berättelse, den som handlar om en skapare som älskar oss och som började med något vackert och underbart som han, trots våra många fiaskon, kommer föra till ett gott slut. När vi lever efter den berättelsen märker vi att de som följer andra berättelser blir intresserade av vår. Det beror på att vår berättelse, rätt förstådd, har gott om plats även för dem och deras berättelser."

Så denna bok rekommenderar jag för dig som tycker dig se att kyrkan och kulturen talar olika språk och inte förmår samtala utan missar varandra hela tiden. McLaren skärskådar kyrkan på ett kritiskt sätt, men håller sig ändå nära centrum.

Betyg: 4 av 5

Kommentera gärna om du har åsikter och läst eller inte läst boken!

Ny lägenhet, ny inriktning, nya erfarenheter...

Förändringens tid blåser över min blogg... Jag tänker inte ens försöka mig på att sammanfatta min vår och senaste halvår som har varit bloggfritt! Vad jag däremot tänker göra är att blåsa liv i bloggen.

Ett av mina allra största intressen sen ganska länge tillbaka är böcker. Det kommer kanske inte som någon överraskning för någon av mina läsare, men så är det.
I regel är jag ganska snäv i min boksmak då det antingen vankas någon form av kristen uppbyggelselitteratur/teologi, eller så blir det fantasy av något slag. Men det kanske jag kan råda bot på nu...

Det som jag fick som idé är helt enkelt att börja blogga betydligt kortare om vad jag gör (även om det säkert också kommer färga bloggen till viss del) och lägga in en liten bokrecension eller ett boktips då och då. Det finns ju så fantastiskt mycket böcker, både bra och dåliga. Så därför tänkte jag tipsa om de bra böckerna och varna för de dåliga (som du då slipper att läsa..). Bra va? Självklart kan också du som läser detta tipsa mig om böcker som jag kan läsa och skriva och rosa eller risa på min blogg.

Troligen kommer en redan i eftermiddag, då sommarens första bok borde vara utläst!

Stay tuned!