tisdag 24 juni 2008

Indiana Jones and the Temple of Doom


När jag var liten ville jag bli arkeolog. Antagligen för att jag sett Indiana Jones på TV. Ikväll såg jag film nummer två i vad som numera är en kvadrologi (visst heter det så? fyra filmer?). Om man är sugen på att se en film som är så där väldigt stereotyp på alla håll och kanter, då är det en fantastiskt bra film att se. Hjälten som aldrig dör (utan verkar ha lika många liv som 30 katter tillsammans) och hela tiden hittar på nya uppfinningsrika sätt att döda folk på, tjejen som mest skriker hela tiden och är det värnlösa offret ständigt i behov av hjälp och avslutningsvis filmkyssen (som verkar varit obligatorisk i alla filmer från 80-talet och tidigare för att nästintill bannlysts efteråt..eller?). 

Hela konceptet med filmen bygger på äventyr och en massa äckliga kryp som självfallet är vardagsmat för varje arkeolog. Men kanske är du som jag. Ibland vill man bara se filmer som den här, inte för att de är bra, men på något vis underhållande. Men George Lucas, kunde du inte ha nöjt dig med Star Wars? För jag vill ju mycket hellre bli en rymdhjälte än en arkeolog...

Betyg: 3 av 5

4 kommentarer:

Mr. Omar Ud-Din sa...

Kvadrologi är korrekt men tetralogi är vanligare. Har själv aldrig fallit för mer än soundtracket till äventyrsfilmer.

KJ sa...

Ah, tack för din korrektur Mr. Ud-din.
Äventyrsfilmer slår nog an ett och annat i mig, även om musiken säkerligen är en bidragande orsak. John Williams är ju inte så tokig till exempel...

Mr. Omar Ud-Din sa...

John Williams, Howard Shore, Thomas Newman, Hans Zimmer... Har fortfarande iTunes fullt av låtar jag först hört på TV/bio. Även om det är mer pop & rock än fiolsolon numera.

KJ sa...

Okej, det var några nya namn för mig. Hans Zimmer känner jag igen, men kan inte placera ihop med någon film..
Jag är tyvärr ganska enkelspårig även i min musiksmak (metal och lovsång) även om den också försöker breddas.