Första månaden, sommaren 2011

Ja, men det kanske är dags att damma av bloggen igen? Denna sommar har minst sagt börjat intensivt (men ROLIGT!). Jag har gift mig med min älskade Anna, därmed bytt efternamn till Strid, varit i Grekland på bröllopsresa, flyttat ur lägenheten i Flogsta och istället flyttat in på Kvarngärdet med Anna. Nu är vi dock nere på Västkusten (Bästkusten) där Anna jobbar och jag pluggar rester, en kandidatuppsats ska lämnas in och redovisas efter sommaren är det tänkt.
Hur ska man då sammanfatta sommaren hittills? Enkelt. Fantastisk! Att få gifta sig med en flicka som man bara älskar så fantastiskt mycket, är helt enkelt FANTASTISKT! Att få se och uppleva saker tillsammans och dessutom att ha någon att alltid vakna upp tillsammans med, det är helt underbart. Att kunna sträcka ut handen och hålla en annans hand tills man somnar är också riktigt trevligt. Att lova varandra (med både Gud, familj och underbara vänner som vittnen och förebedjare) att hålla ihop i både livets glada OCH svåra stunder är starkt och stabilt att bygga ett liv tillsammans på.

Grekland (eller Skiathos och Skopelos, om man ska vara noga) var också härligt. Skönt väder, varmt i vattnet, vackra stränder med klart vatten, mycket god mat (t.ex. grillat lamm!!) och fina hotell. Så mycket mer romantiskt kan det inte bli! Att få ta några dagar och bara vara tillsammans, utan all stress som bröllopsplaneringen inneburit är väldigt skönt. Blev en del läsande (några recensioner kommer senare!) och lösande (av korsord). En bild även därifrån.

Hmmm..?

Dags att ta upp bloggen igen, måntro? Mycket spännande har hänt i mitt liv, många spännande böcker har lästs och mycket annat... Eller är bloggandet "ute" numera?

"För att ni skall tro - Johannesevangeliet" av LarsOlov Eriksson

Jag har under ett halvårs tid läst Johannesevangeliet och LarsOlov Erikssons kommentar vid sidan om det. Det kan vara känsligt att recensera böcker som ens egna lärare har skrivit, men jag ska ändå ge mig på ett försök.
Boken är en utav hittills tre utgivna kommentarer i serien "Nya Testamentets Budskap" (NTB). De tidigare behandlar Romarbrevet (Hans Johansson) och Uppenbarelseboken (Leif Carlsson).
Författaren (eller LoE, som vi johannelundare kallar honom) lyckas med att skriva en lättillgänglig kommentar på svenska. Dessa båda är inte vanligt förekommande eftersom mycket av kommentarlitteraturen både är på engelska och mestadels inriktad på fack-kunniga. Det jag uppskattar med boken är att det för den sakens skull inte innebär att den blir alldeles för ytlig utan ger ändå en tydlig fördjupad och ökad förståelse av evangeliets och evangelistens budskap. Det finns en tydlig fokusering på vem Jesus är, vilket är självklart i bibeln.
Vid en annan recension av "För att ni skall tro" omnämns möjligheten att ha boken som andaktsbok, något som jag håller med om till fullo. Vid den egna läsningen av evangelietexten väcks vissa frågor, tankar och bibelord blir levande för en, men att läsa Erikssons bok ger ännu några värdefulla perspektiv.
En av NTB:s grunder är även att ställa relevanta frågeställningar, utifrån texten, till läsaren idag. Detta är en styrka hos författaren som finner det som är viktigt att reflektera över sin egen situation och relation med Gud.

Betyg: 4 av 5

Sommaren börjar närma sig sitt slut..?

Bilden har inget med oas att göra. Bara sommar.









Jag utlovade en rapport från u-oas i Borås, så här kommer den.. För andra året i rad så blev mitt ansvarsområde tältteamet. Tältet är platsen där man tillbringar sin fritid. Det finns aktiviteter, fika, fotboll, hopptävlingar på studsmatta, fika, liveband, soffor, fika och annat smått och gott. Man har trevligt där helt enkelt. Dessutom rundas kvällen av med en midnattsmässa (nattvard) i tältet. Det är helt enkelt vad vi önskar att det ska vara - ett kalastält! Nämnde jag förresten att man kan fika i tältet också? :) Det är även platsen där man har tid att sitta ner en liten stund och bara vara eller prata med någon deltagare eller ledare man inte träffat på länge. Tältet är en härlig mötesplats.
Lägret från min sida är att det var ett läger där jag fick se hur mycket Gud har gjort genom åren på våra läger. Lite extra nostalgi blir det säkert eftersom jag i sommar har varit på oasmöten i 10 år. För några år sen fick en av våra ledare ett tilltal under ett kvällsmöte: "Detta är min armé, rusta den väl!" Det är ett stort förtroende som Gud gett oss. Tänk på denna unga generation som växer upp i Sverige idag. Det är en generation som kan förändra vårt land, ja till och med vår värld. Jag tror inte det behöver vara den som skriker högst, utan den som står upp för rättfärdigheten och vill i kärlek föra tillbaka till Kristus. Unga människor, som tar sin tro på fullaste allvar och vill att fler ska få uppleva det fantastiska som de själva fått göra. Ett starkt exempel på detta är första kvällen, då några av våra ungdomar gick ut i Borås för att dela evangeliet med människor. De delade ut 100 biblar. Är inte det fantastiskt?
Min upplevelse av lägret i Borås mynnar ut i en tacksamhet till Gud, som låter mig vara med och dessutom kan använda mig, trots mina fel och brister. Det är stort. Det är nåd.

Med mig från lägret har jag (förutom detta!) med mig en något öm rygg, då jag försökte mig på en bakåtvolt på studsmattan och kom inte längre än halvvägs..alltså landade på nacken! Troligen har jag en inflammerad muskel eller en sträckning någonstans kring skuldran. Så nu och någon vecka till ska jag knapra ibumetin. Roligare kunde det ju vara.. Men jag kan vara lycklig att det inte var värre (sade de på sjukvårdsupplysningen!).

Några dagar av bad och slappande blev det nu innan praktiken sätter igång igen. Under veckan som nu påbörjats ska jag ha hand om två mässor och ha en kort andakt på en musikgudstjänst på söndag. Jag har sökt två jobb inför hösten och väntar med spänd förväntan på besked om dem. Annars ska jag försöka packa ihop det sista ur mitt rum hos mina föräldrar och sakta dra mig upp mot Uppsala och nya lägenheten igen. Säkerligen någon gång i mitten av nästa vecka...

Bilden är inte från en maskerad. Mitt nöjda leende kommer från att just ha predikat i Gustavi domkyrka, Göteborg :)

"Tronen av drakben - Simon Månkalv" av Tad Williams

Okej, det är dags för den första fantasy-bokrecensionen.

Simon är en vanlig pojke som arbetar som tjänare på slottet Hayholt i Erkynland. Hans liv är ganska tråkigt och därför gör han allt för att kunna krydda upp sin tillvaro. När inget annat händer
så tjuvlyssnar han på samtal eller umgås med sin nyfunne vän, doktor Morgenes. Där får han uppgift att bli den som gör ärenden, städar och så vidare. Doktorn är dessutom bra på att berätta berättelser från förr, vilket är ett av Simons stora intressen. Dessutom lär han sig där att läsa och skriva. När den gamle kungen Prester John dör, förändras allt. Landet och hela den kända världen förändras. Ingen låter det passera obemärkt...

Intriger och ränker smids (inte minst inom hovet) och där kommer även Simon i kläm.

Boken är mycket av en transport-sträcka in i det äventyr som Simon kastas in i även om den fångar en att läsa vidare. Boken har på svenska 12 delar och detta är den första (som jag dock har läst på svenska).

Betyg: 2,5 av 5

Semester och förberedelseperiod

Ja, då har jag fått semester. Det låter så lyxigt på nåt vis. Egentligen kanske jag borde jobbat lite mer för min ekonomis skull, men det är ganska skönt att ta det lite lugnt också. Jag avslutade min första praktikperiod den 6 juli. Då skulle jag ha hand om liturgin (kan översättas med "folkets lek" [inför Gud]). Det innebär att jag sjöng själv inför församlingen och dukade nattvardsbordet (altaret) och lite sånt. Det var en mäktig känsla. Ett "holy moment", även om jag inte ska förneka att jag var nervös förstås. Men jag hade övat ganska mycket med organisterna i domkyrkoförsamlingen först (3-4 gånger privata sånglektioner). Bengt peppade mig med orden: "Det kan inte bli fel, bara annorlunda!" Det känns ju tryggt! Och faktum är att det gick bra. Visst, jag stod felvänd någon gång och gjorde inte riktigt som planerat, men det blev ju bara annorlunda.. :) Fick en kommentar efteråt: "Hur många gånger har du gjort det här innan? Du verkar ju så trygg!" När jag sade att det var första gången utbrast personen i ett: "Va!? Oj!" Jag tar det som en komplimang...

Dagen innan detta hade vi (jag och Robban) en heldag för Johan och Emma. De fick börja dagen med en picknick på stranden (själva) medan jag och Robban och Mikael förberedde båten för utfärd till Balgö brygga som ligger utanför Varberg. Där skulle det vara fika, sol, bad och bara ha trevligt. Och det var det verkligen! På vägen hem gick dock styrningen på båten sönder så Johan och Robban styrde motorn manuellt. Namnförslag på båten är numera: Manuela von Växelspaak. På kvällen hade vi sagt till lite folk att komma och grilla med oss och det blev också mycket lyckat. Ganska många dök upp.

Lagom när semestern satte i gång aktiverade jag mitt World of Warcraft-konto igen. Perfekt för lata dagar med regn och inget trevligt väder att vara ute i. Hoppas bara att jag kan hålla det på en rimlig nivå i förhållande till arbete och studier :).

Nu sitter jag i planering för sommarens ungdomsoas i Borås. Jag ska för andra året i rad vara ansvarig för vårt så kallade tältteam. Det ska bli superroligt. Återkommer med rapporter därifrån senare...

Prins Caspian

...och så även en biofilmspremiär!

Idag var jag nämligen och såg på den (för mig) efterlängtade uppföljaren av "Häxan och Lejonet." Förväntningarna var alltså höga när jag gick in på biopalatset i Göteborg. Den förra såg vi på Bergakungen och var för övrigt en av de allra bästa bioupplevelser jag haft!

Men nu, till dagens film. Handlingen är kortfattat att Narnia har förändrats under de 1300 år som syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy varit borta fram Narnia. Landet är mer som av en saga än något som har med verkligheten att göra. Den onde härskaren Miraz styr med järnhand och hans brorson Caspian får fly för sitt liv för att inte röjas ur vägen.

Filmen får faktiskt ett något lägre betyg än den förra (som får av mig en fyra, en stark fyra) men det är verkligen en vacker film att se både rent filmtekniskt och även i dess specialeffekter. Stridsscenerna är utvecklade och faktiskt lite nytänkande (i alla fall vad jag känner till) och dessutom är karaktärerna mer tydliga. Skådespelarna har även de vuxit in i sina roller betydligt bättre. Det som drar ner betyget kan ha varit yttre omständigheter som att folk runt om mig inte kunde hålla tyst osv. Den är hur som helst helt klart sevärd och med stor förväntan ser jag redan fram mot nästa del... Så, se den! På bio! Där folk har vett på att inte prata eller prassla allt för mycket...

Betyg: 3,5 av 5